I flera års tid har två miniflaskor av Mackmyra Traveler stått i mitt “smakbibliotek” och gett mig dåligt samvete. Flaskorna är skamlöst utsmugglade från några SAS-flygningar runt 2018 tror jag. SAS-samarbetet med High Coast startade ju 2021, innan dess körde SAS med denna flaska från Mackmyra. SAS Mackmyra Traveler är exakt samma whisky som Mackmyra Svensk Ek, men med annan etikett.
Mackmyra Svensk Ek
Mackmyra Svensk Ek är en whisky i Mackmyras standardsortiment, och där är också svaret varför jag inte recenserat den tidigare. Man vill ju gärna skriva om nya saker som händer, eller hur, och inte en whisky som hängt med (under olika namn) sedan starten av destilleriet. Å andra sidan har jag ju varit sugen på att knyta ihop säcken vad gäller SAS-utgåvorna ett bra tag, så därför “mitt dåliga samvete”.
Well, nu har destilleriet meddelat att de gör om designen på core-rangeflaskorna. Den nya flaskan väger 20% mindre än sin föregångare och är till hälften tillverkat av återvunnet glas från en svensk tillverkare i Limmared. Är detta tillräckligt mycket nyheter för att vara intressant att skriva om? Egentligen inte – men låt oss köra ändå!
Tidigare kontroverser
År 2015 var det en hel del kontroverser kring flaskan Mackmyra Svensk Ek.
- Dels var bara en liten del av whiskyn i flaskan lagrad på just svenska ekfat (enligt uppgifter från 2015 endast 5,4% av drycken, 10% av tunnorna).
- Dels så hävdade Mackmyra först att eken kom från Visingsö, när den i själva verket kom från många olika ställen i Sverige.
Det senare korrigerade man sedermera genom att man klämde till ett “delvis” på etiketten. Nåväl, jag har inga spelmarker i just den potten, mitt intresse så här många år senare är om det smakar gott eller ej. Låt oss ta reda på det!
Recensionen bygger på ett par miniflaskor Mackmyra Traveler jag fick med mig hem från ett par SAS-flygningar före Covid-19 pandemin. Det fina Glencairnglaset med gravyr kommer från Medgravyr.se.
Vi testar Mackmyra Traveler/Svensk Ek
46,1%, alltid lite trevliagare med lite starkare Single Malts än de vanliga 40%-blendsen som man oftast kan finna ombord på flygbolagen. Är enligt utsago en 4-åring (de olika faten är mellan fyra och sju års lagringstid, men man ålderbestämmer ju alltid som ni säkert vet på det yngsta ingående fatet). På kartongen står det att numera har 10% av spriten blivit slutlagrat på svenska ekfat, under minimum 18 månader.
I näsan: Vanilj, päron, fuktigt söt spritstick, mint och gräs (eller hö).
I munnen: Brände till rejält, känns betydligt starkare än 46,1%. Mycket lite sötma, man förväntar sig mer från från doften och när den inte kommer så blir det lite av en pepparschock. Mycket pepprig, citrus, ekig, mandel-marsipan. Sur-läder och koriander.
Eftersmak: Torr ek på tungspetsen på slutet, på läpparna och i gomtaket, och koriandern är det sista som lämnar.
Slutsats: “En okej whisky”, varken mer eller mindre. Jag är själv inte så förtjust i just ekiga whiskys, men för den som är det så lever flaskan upp till namnet.
Jag provade också helgerånet att göra en whisky & cola av de sista dropparna i glaset (eftersom den mesta whisky som serveras uppe i luften på flyget är just blandad med Coca Cola) och det blev faktiskt riktigt lyckat! Jag förstår att SAS valde denna whisky tidigare som sin ombordwhisky.
Vidare läsning
- Resten av våra Mackmyra-relaterade texter hittar du här.
- Vilka olika sorters whisky som serveras ombord på flygbolag – vi har en lista här!
Ola Brandborn är huvudskribent här på www.whisky.nu. Ola är löjligt förtjust i svenskt och åländskt dryckeshantverk, men den absoluta favoritwhiskyn är Ardbeg Uigeadail. Du når Ola lättast genom kontaktformuläret här på sajten.
Gillar du det vi skriver här på whisky.nu? Stötta oss då genom:
* Berätta för dina vänner om oss
* Dela inläggen på Facebook eller annan social media.
* Länka till oss från din blogg, eller från whiskyklubbens hemsida.