Jag fortsätter min smakresa genom samlingen av miniatyrer jag samlat på mig på flygplater genom åren. Turen har idag kommit till The Glenlivet Distiller’s Reserve, en NAS-whisky från Speysidedistilleriet framtaget speciellt för “travel retail”-marknaden. Jag har ingen aning om vilken flygplats jag har köpt denna miniatyr. Det är nog några år sedan.
The Glenlivet är den mest sålda single malt-whiskyn i USA, och det näst mest sålda single malt-märket globalt efter Glenfiddich.
Destilleriet ägs av det franska dryckesföretaget Pernod Ricard, så dagens test kommer med en bäsk bismak av folkmord. Detta då Pernod Ricard likt Heineken inte dragit sig ur Ryssland, och därmed direkt bidrar med sina skatter till det ryska anfallskriget mot Ukraina.
Jag har länge funderat på hur jag ska göra med dessa recensioner av Pernod Ricard-varumärken: Ska jag tiga ihjäl dom (bojkotta) eller ska jag recensera (och därmed göra reklam)? Jag har landat i det senare, men att tydligt i varje artikel påpeka det oetiska och omoraliska, vilket jag tror kan ge mest effekt.
Triple Cask Matured
Triple Cask Matured står det med stora bokstäver på flaskan, som att detta skulle vara något revolutionerande. En snabb Googling bort så hittar jag att detta innebär “Traditional casks”, amerikansk vitek (jag antar nya fat, för annars hade man väl skrivit Bourbonfat) och ex-sherryfat.
Ingen aning om vad “traditionella fat” betyder på Glenlivetska. Om ni vet så hör av er!
Vi testar The Glenlivet Distiller’s Reserve
40% såklart, standardstyrka på alla dessa flygplatswhiskies. Nåja, det är i alla fall en single malt och inte en blend.
I näsan: Småspritig ganska så tunn doft med en hel del frukter, typ päron, kokosmjölk och spad från inlagd ananas. Lite vanilj. Inte helt tokiga influenser från sherryfaten, men som sagt tunt.
I munnen: Även lite tunn smak, men samtidigt lite spritig. Måttligt ekig, päron, ananas, mango. Kunde fått smaka mer.
Eftersmak: Halvlång relativt ekig eftersmak med lite citrustoner. Dock som sagts en ganska så lång tråkig eftersmak av folkmord.
En whisky som inte sticker ut på något sätt. Småtråkig, men välbalanserad. Inte dålig, men inte bra – men kanske lite bättre än destilleriets vanliga 12-åring. Jag gissar att denna whisky är ganska så ung. Hade det varit ett första släpp från ett nystartat svenskt destilleri så hade jag väl tyckt att det var ett “okej första försök, det blir nog bättre om ett par år”.
Men The Glenlivet fyller 200 år nästa år och kan så mycket bättre, det vet vi. Så varför envisas destillerierna med att prångla ut “dussinwhiskys” på taxfreemarknaden?
Vidare läsning
- Våra andra tester av olika flaskor från The Glenlivet hittar du här.
- Destilleriet ligger i Speysida sade vi? Vad är det? Du har väl koll på de olika whiskyregionerna i Skottland?
Ola Brandborn är huvudskribent här på www.whisky.nu. Ola är löjligt förtjust i svenskt och åländskt dryckeshantverk, men den absoluta favoritwhiskyn är Ardbeg Uigeadail. Du når Ola lättast genom kontaktformuläret här på sajten.
Gillar du det vi skriver här på whisky.nu? Stötta oss då genom:
* Berätta för dina vänner om oss
* Dela inläggen på Facebook eller annan social media.
* Länka till oss från din blogg, eller från whiskyklubbens hemsida.
Bli först med att kommentera