Testat: Bell’s original

Bell's Original: Bells original

Bell’s Original är en blended whisky från Skottland, som innehåller maltsprit från bland annat Blair Athold (mest), Dufftown, Inchgower, Cao Ila och Glenkinchie, tillammans med grainwhisky. Destilleriet Blair Athold startades redan 1798 och är en av de äldsta destillerierna i Skottland.

Det finns egentligen en hel del olika årtal inblandandade i Bell’s historia. Själva bolaget som började blanda blends startades 1825, men det är först 1845 som Arthur Bell blev anställd som “resande säljare” och 1851 blev han partner. År 1895 tog Arthur Bell och hans två söner över bolaget och varumärket Arthur Bell & Sons registrerades 1896. Numera ägs det hela av Diageo.

Men på flaskan står det 1825. Välj själv efter tycke och smak när du vill fira 200-årsjubileet.

På tidiga 1970.talet var Bell’s Original den mest säljande whiskyn i Skottland, men kunde trots det inte slåss med marknadsföringsbudgetarna hos konkurrenterna under 70-talets expansiva whiskyboom.

Vad gör man då?

Jo man profilerar sig som att “den här whiskyn ska du mixa i drinkar” och det blev en succé i United Kingdom (UK). Intäkterna steg 800% mellan 1970 och 1980, där de till slut nådde en marknadsandel på otroliga 35% år 1980 i UK (samtidigt som man tappade på hemmamarknaden Skottland). År 2022 låg märket fortfarande på fjärde plats i UK efter Jack Daniel’s (USA), The Famous Grouse (Skottland) och Jameson (Irland) .

Vi testar Bell’s Original

Den här miniatyrflaskan köpte jag för något år sedan i “sprit- och ölladan” i hamnen i Tallinn, Estland. Standard 40% som all annan blended whisky.

I näsan: Höstlöv, apelsinzest, ekollon, vanilj, honung. Övermogen banan, Marginellt rökig. Spritig.

I munnen: Banan, svartpeppar, malt, skalet på oskalade mandlar eller hasselnötter. Ganska kort smak. Och den där spriten igen.

Eftersmak: Sälta, banan, vanilj. Dör fort, men värmer i bröstet. Sa jag sprit förresten?

Det är väl kanske att svära lite i kyrkan, men jag tycker den här blendwhiskyn har vissa kvaliteter (i jämförelse med andra standardblends i lågprisklassen är kanske bäst att tillägga). Den har intressanta smaker, men så är det den där spritigheten som sticker fram hela tiden. Det finns starkare whiskys som alkoholen helt försvinner i, och så finns det dessa blends där grainspriten framträder tydligt.

Till och med Diageo föreslår att man skall använda Bell’s Original som drinkmixer, tillsammans med exempelvis Ginger Ale eller lemonad. Jag kan väl hålla med, eller servera på amerikanskt vis i ett Tumblerglas med whiskystenar. Kyld whisky tenderar att minska alkoholstinget.


Vidare läsning:

Ola Brandborn är huvudskribent här på www.whisky.nu. Ola är löjligt förtjust i svenskt och åländskt dryckeshantverk, men den absoluta favoritwhiskyn är Ardbeg Uigeadail. Du når Ola lättast genom kontaktformuläret här på sajten.

Gillar du det vi skriver här på whisky.nu? Stötta oss då genom:
* Berätta för dina vänner om oss
* Dela inläggen på Facebook eller annan social media.
* Länka till oss från din blogg, eller från whiskyklubbens hemsida.